England fick en försmak av hur livet efter Adil Rashid kommer att se ut under sin serie mot Sri Lanka i slutet av sommaren. Överraskande nog, med tanke på hur länge Rashids pensionering har behandlats som domedagen, gick livet vidare och England vann serien.
Det betyder inte att man ska bagatellisera den viktiga roll Rashid har spelat för England under det senaste decenniet, eller att hans pensionering, när den väl kommer, inte kommer att vara problematisk. Ingen spelare har tagit fler wickets för England i T20I än Rashid, och han närmar sig snabbt Jimmy Andersons rekord i 50-overformatet. Med 153 T20I-matcher är nästa mest rutinerade spinner i Englands attack efter Rashid Liam Dawson, som har spelat 39.
England kunde i hög grad förlita sig på sina pacers under ODI-serien där Rashid saknades, och Rashid själv bowlade bara sju overs i den trematchiga T20I-serien. Ljuspunkten var att Will Jacks blev den sjunde engelske spinnern att ta en femwicketsskörd i ODI, något Rashid har gjort två gånger.
Oron för framtiden
Den allmänna oron kring livet efter Rashid grundar sig på bristen på specialiserade leggies som kommer upp bakom honom. Därför har så mycket tilltro lagts vid Rehan Ahmed sedan han var tonåring, trots bristen på verkliga meriter som motiverar förtroendet. Mot Sri Lanka fick Rehan sin första riktiga chans att visa att hans position som Rashids arvtagare var väl förtjänad. Istället visade han hur annorlunda Englands vitbollslag kommer att behöva se ut när Rashid inte längre finns med, utan den pålitliga och ständigt närvarande källan till overs och wickets.
Nyckelordet är annorlunda. Rashids arbetssätt skiljer sig från de flesta andra leggies i internationell cricket i dag. I T20 världsmästerskapet tidigare i år bowlade Rashid fler leveranser under 80 km/h än någon annan spinner. Han bowlade också längre än alla sina jämnåriga, vilket gjorde det möjligt för honom att få sin karaktäristiska sena dip efter att ha lurat batsmannens ögon. Och om den sena dippen inte fångar slagmannen gör den snabbare bollen det. Viktigast av allt: ingen spinnbowler i turneringen tog fler wickets till en lägre ekonomisk siffra.
Jämfört med Englands övriga spinners finns inte bara ingen med Rashids kvalitet, utan ingen bowlar heller på ett jämförbart sätt. Rehan bowlar betydligt snabbare än Rashid och skapar inte samma dip. “De flesta leggies runtom i världen de senaste sex-sju åren har haft framgång med motsatsen till vad Rashid gör, att bowla snabbare, rakt mot stumparna”, sa Rehan tidigare i år. “Men att han gör det här [bowlar långsamt] och är så modig och får det rätt för det mesta, det är otroligt.”
Ålder och erfarenhet
En del av Rashids individualitet har skyddats av den annorlunda väg han har gått jämfört med andra leggies som har tjänat sina pengar på mystisk spinn runtom i världen. Rashid har tvärtom spelat relativt lite franchise-cricket i T20. Under det senaste året har hans framträdanden utanför England begränsats till The Hundred och en trevecka lång period i ILT20 under en lucka i den engelska vitbollskalendern under The Ashes. Kanske är det den begränsade cricket han spelar utanför sina landslagsåtaganden som har gjort det möjligt för honom att fortsätta spela när han närmar sig sin 40-årsdag, 38 år gammal som han är.
Åldersmilstolpar fungerar dessutom sällan som skarpa gränser för spinners på samma sätt som inom andra specialiteter. Vid 47 års ålder är Imran Tahir fortfarande en regelbunden köpt spelare på franchise-auktioner. Mohammad Nabi fortsätter att spela för Afghanistan vid 41 års ålder, och Sikandar Raza tillbringade sin 40-årsdag på toppen av ICC:s T20I-rankning för allrounders i april förra året. Även om slutet av VM-cykeln 2023–2027 på vissa sätt har gett brådska åt planeringen av Rashids efterträdare, är det inte uteslutet att Rashid fortfarande kan ta wickets för England i VM 2031.
Med ålder och mognad kommer också fördelar som Englands yngre spinners har svårt att nå, och som alltför ofta kastas bort medan de fortfarande är i tjugoårsåldern. I en intervju med Cricinfo tidigare i år sa Rashid: “Du vet i den här åldern att saker ibland går din väg och ibland inte. Jag tror också att man tänker tydligare på hur man anpassar sig till en situation och vad som krävs i just det här ögonblicket, på just den här planen. Allt detta kommer med tiden, något man kanske inte förstår när man är yngre.”
Svaret finns redan
På ett sätt har England dock redan hittat svaret på vad som kommer härnäst. I frånvaro av spinners i alla format har spinnande allroundspelare fyllt luckorna i Englands lag och tagit en större roll med bollen. Ingen bowlare har bowlat fler overs för England i ODI i år än Will Jacks. Battingallroundern James Coles namngavs i Englands ODI-trupp inför deras kommande trelagsturnering i Pakistan, medan Mason Crane fick vänta nio år på en comeback som sammanföll med en lysande inhemsk säsong med batten. Rehans dragningskraft har koncentrerats kring hans påstådda mångsidighet, vilket har gjort att han öppnat battingen två gånger för England i ODI.
Inget har visat i vilken utsträckning Rashids kvalitet och långlivighet är en anomali så tydligt som Englands jakt på att ersätta honom, eller hur långt i förväg de började leta. Det finns dock inget högre beröm än detta: när Rashid till sist väljer att lägga av kommer England att ha behövt bygga om hur de spelar sin vitbollscricket helt och hållet.
