Dogue de Bordeaux är en av Frankrikes äldsta hundraser. Den omnämns redan på 1300-talet. I mitten av 1800-talet användes hundarna för jakt på t.ex vildsvin, till hundslagsmål, som vakt av hem vildsvin, till hundslagsmål, som vakt av hem och boskap eller som hjälpreda till slaktaren.1863 ägde den första franska hund-

utställningen rum i Paris och där visades rasen under sitt nu-

varande namn. Den förekom i olika typer: toulouse, paris-och bordeauxtyp, varav den senare är urspunget till dagens dogue de

bordeaux. Rasen minskade kraftigt i antal under de båda världs-

krigen och var nära nog utrotad efter det andra världskriget, men fick en ny start under 1960-talet. (Det har förekommit fyra olika standardversioner inklusive denna).

Rasen skall till typen vara en kortskallig, konkavlinjerad moloss. Den skall vara mycket kraftfull. Den mycket muskulösa kroppen

skall utgöra en harmonisk helhet. Den skall vara något lågställd,

dvs avståndet mellan bröstbenet och marken skall vara något mindre än bröstdjupet. Undersätsig, atletisk och imponerande

utgör den en mycket respektingivande helhet. Tiken skall ha

mindre utpräglade drag än hanhunden.

Kroppslängden, mätt från armbåge till sittben, skall överstiga mankhöjden i proportionerna 11:10.Bröstdjupet skall överstiga halva mankhöjden. Nos-partiets maximala längd skall vara lika

med 1/3 av hela huvudets.Nospartiets minsta längd skall vara

1/4 av huvudets längd. Skallens omkrets skall hos hanhunden

vara nästan lika stor som mankhöjden.

vara nästan lika stor som mankhöjden.

Som gammal kamphundsras är dogue de bordeaux försedd med vaktinstinkt, vilket gör den vaksam med stort mod, men aldrig

aggressiv. Rasen är en god kamrat, mycket fäst vid och till-

given sin ägare. Den skall vara lugn med jämnt humör och hög retningströskel. Hanhunden är i allmänhet dominant till

karaktären.

Huvudet skall vara stort, kantigt, brett, ganska kort och trapetsformat sett både framifrån och ovanfrån. Linjerna i

skalle och nosparti skall vara konvergerande (framåt).

Hos hanhunden skall omkretsen på skallen vid dess bredaste del vara nästan densamma som mankhöjden. Hos tiken får omkrets-

en vara något mindre. Huvudets volym och form är en följd av

de välutvecklade tinningarna, det fyllda partiet under ögonen,

okbågarna och bredden på underkäken. Den övre delen av skall-

partiet skall vara lätt välvd. Pannfåran skall vara djup. Dess djup

minskar mot bakre delen av skallen. Pannan dominerar ansiktet,

men skall likväl ha mer bredd än höjd. Huvudet skall ha regel- bundna rynkor på båda sidorna om pannfåren. Dessa djupa

"bekymmersrynkor" är mycket rörliga beroende på om hunden

är uppmärksam eller ej.

Nostryffeln skall vara bred med mycket öppna näsborrar. Den skall vara välpigmenterad i harmoni med masken. Uppnäsa är

tillåtet, men utan överdrifter så att den blir riktad mot 

ansiktet.

Nospartiet skall vara kraftigt, brett, tjockt men inte plufsigt under ögonen. Det skall vara ganska kort. I Profil skall den

övre linjen vara mycket lätt konkav med lätt markerade rynkor.

Bredden skall avta något ovanför nostippen. Ovanifrån sett skall

nospartiet vara kvadratisk. Nospartiets linjer skall bilda en

mycket trubbig vinkel uppåt mot skallens övre del. När huvudet

hålls horisontellt skall den yttersta delen av det tvärt oavslut-

ade,vid basen tjocka och breda nospartiet, befinna sig framför en vertikal linje, som tangerar nostryffelns främre del.

Nospartiets omkrets skall vara ungefär 2/3 av huvudets. Längden 

skall vara mellan 1/4 och 1/3 av huvudets totala längd, räknat

från nostryffel till nackknölen. Dessa gränser (högst 1/3 och

minst 1/4 av huvudets totala längd) är tillåtna men ej önskvärda. Den ideala längden skall ligga mellan dess gränsvärden.

Käkarna skall vara mycket kraftiga och breda. Rasen skall ha underbett (underbettet är ett raskarakteristikum). De undre

incisiverna skall ligga framför och utan kontakt med de övre.

Underkäken skall vara uppsvängd. Hakan skall vara väl markerad

och får aldrig överdrivet skjuta framför överläppen eller döljas

av denna. Tänderna skall vara starka, särskilt hörntänderna.

De undre hörntänderna skall vara något utåtriktade och lätt

böjda. Incisiverna skall vara väl placerade på linje, särskilt i underkäken där de skall bilda en tydlig rät linje.

Ögonen skall vara ovala och placerade brett isär. Avståndet mellan de inre ögonvrårna skall vara ungefär två gånger ögon-

öppningens längd. Blicken skall vara frimodig. Bindhinnorna får

ej vara synliga. Färgen skall vara hasselnötsbrun till mörkbrun

på hundar med svart mask. Ljusare färg accepteras, men är ej

önskvärd, på hundar med röd mask eller ingen mask alls.

Öronen skall vara relativt små och till färgen något mörkare än pälsfärgen. Vid ansättningen skall den övre linjen vara något 

lyft. Öronen kall falla nedåt men inte hänga löst. Den främre

kanten skall ligga an mot kinden när hunden är uppmärksam.

Nedtill skall öronen vara lätt avrundade. De skall inte nå längre

fram än till ögonen. Öronen skall vara ganska högt ansatta i linje med skalltaket, där de bidrar till att accentuera storleken

på huvudet.

Halsen skall vara mycket stark, muskulös och nästan cylindrisk. Huden skall vara riklig, lös och smidig.Halsens omkrets skall vara

nästan densamma som huvudets. Mellan huvudet och halsen

skall det finnas en tvärgående föga markerad, lätt välvd fåra.

Halsens profil skall vara lätt konvex. Den väl framträdande hak-

påsen skall börja vid strupen och bilda ej alltför lösa veck,mot

förbröstet. Halsen skall vara mycket bred vid basen och vara väl ansatt i skulderpartiet.

Bröstkorgen skall vara kraftig, lång, djup, bred och nå nedanför armbågarna. Bringan skall vara bred och kraftig och underlinjen

konvex mellan armbågarna. Revbenen skall vara långa och väl

välvda men inte tunnformade. Bröstomfånget bör överstiga

mankhöjden med 0,25 - 0,35 m.

Underlinjen skall bilda en jämn kurva från den djupa bröstkorgen till den tämligen uppdragna och fasta buklinjen. Den får aldrig

vara varken hängande eller vinthundslik.

Svansen skall vara mycket tjock vid roten. Svansspetsen skall gärna nå till hasleden, men inte längre. Svansen skall bäras lågt

ågt och får varken ha knyck eller krok. Den skall vara smidig.

Svansen skall bäras hängande i vila men höjs i rörelse 90 - 100

grader från hängande. Den får aldrig bäras böjd in över ryggen

eller rullad.

Skulderbladen skall var kraftiga med tydligt framträdande muskulatur. De skall vara snedställda och ha en vinkel på

ungefär 45 grader mot horisontallinjen. Vinkeln mellan skuldra

och överarm skall vara något mer än 90 grader.

Underarmarna skall, sedda framifrån, vara raka eller något utåtvridna på ett sådant sätt att de söker sig mot mittlinjen

framför allt hos hundar med mycket omfångsrik bröstkorg.

Sedda från sidan skall underarmarna vara lodrätt ställda.

Handlovarna skall vara kraftiga. Sedda i profil skall de vara lätt vinklade. Sedda framifrån kan de ibland vara något utåtriktade

för att kompensera de lätt inåtvridna underarmarna.

Framtassarna skall vara starka med slutna tår och böjda och starka klor. Trampdynorna skall vara välutvecklade och smidiga.

Hunden skall, trots sin vikt, gå ordentligt på tårna.

Bakstället skall vara kraftfullt med stark benstomme och goda vinklar. Sett bakifrån skall bakstället med de helt parallella och

lodrätt ställda benen ge intryck av kraftfullhet, fastän bak-

tället är något mindre brett än framstället.

För att vara en moloss skall rasens rörelser vara ganska smidiga. Stegen skall vara långa, mjuka och marknära. Bakbenen skall

ha bra påskjut och frambenen bra räckvidd, särskilt i trav som

är den rörelse som föredras. Vid ökat trav har huvudet en

tendens att sänkas och överlinjen att slutta framåt, samtidigt

som frambenen tenderar att närma sig mittlinjen när de förs långt framåt. Kort galopp med lodrätt  förflyttning är ganska

viktig. Rasen skall vara kapabel till stor hastighet i marknära

språng över korta distanser.

Enfärgat i alla nyanser av rödgult - från mahogny till isabella (gulvit). Bra pigmentering bör eftersträvas. Smärre vita fläckar 

är tillåtna på bröst och tassar.

Variant 1: Svart mask. Masken är ofta föga utbredd och får inte gå upp över skallpartiet. Den får förekomma tillsammans

med lätta mörka skuggningar på skallen, öronen, halsen och

ryggen. Nostryffeln skall då vara svart.

Variant 2: Röd mask. Nostryffeln är då kastanjebrun och så även ögonkanterna.

Variant 3: Utan mask. Rälsfärgen är rödgul. Huden förefaller röd. Nostryffeln är här rödaktig eller rosa.

Hanhund minst 50 kg

Tik minst 45 kg

 * kort huvud med utstående ögon

 * bulldoggstyp (flat skalle, nosparti kortare än 1/4 av huvudets längd)

 * påtagligt sned underkäke

 * konstant synliga incisiver när munnen är stängd

 * karprygg

 * sammanväxta svanskotor (ej svansknyck)

 * inåtvridna framtassar (även lätt)

 * överdrivet utåtvridna framtassar

 * platta tår

 * alltför raka hasvinklar

 * alltför övervinklad, hund som står underställt

 * kohasighet eller hasvidhet

 * styltiga eller rullande bakbensrörelser

 * överdrivet tung eller hes andning

 * vitt på svanstippen eller på framsidorna av benen ovanför handlover resp. hasleder

* långt, smalt huvud med föga markerat stop, och ett nosparti som överstiger 1/3     av totala huvudets längd (avsaknad av huvudtyp)

 * nosparti som är parallellt med eller fallande från skallens överlinje; böjd nosrygg.

 * sneda käkar

 * ej underbett

 * konstant synliga hörntänder med stängd mun

 * konstant synlig tunga med stängd mun

 * svans som samtidigt har sammanväxta kotor, är vriden åt sidorna eller är

   missbildad (korkskruvssvans, kroksvans)

 * atrofierad svans

 * vridna underarmar med mycket svaga handlovar

 * alltför raka hasleder

 * vitt på huvudet eller kroppen

 * annan pälsfärg än rödgul